..att åka ner till Skåne igen. Eller att åka hem, beroende på hur man ser det. Jo, jag tror att det är att åka hem. Jag har ju inget hem eller tre hem, lite hur man nu vill se det. Men Skåne är mest hem. Vad skönt det ska bli att vara där i över en vecka nu. Och sen ska jag till Scandinavium nästa helg! Årets bästa hästfest, det kommer bli kanon! Göra Göteborg osäkert på fredagkvällen och sen bara hästar hästar hästar hela lördagen och söndagen. Superkul!

Jag är så stolt över mina naglar, de är långa nu och har varit så ganska länge, mina egna alltså! Och starka verkar de vara för ingen har gått av, peppar peppar. Jag borde kanske lägga akryl eller gele på dem så att de ska hålla men samtidigt ser det faktiskt lite tacky ut med akrylnaglar, det är finare om ens egna är snygga. Måste dock måla dem för eftersom jag röker så blir tipparna helt gula efter ett tag :S äckligt. Mitt hår börjar jag också få styr på efter att ha tvättat med silverschampo och gjort inpackning efter varje tvätt. Och mitt hår må vara slitet men det är i alla fall också äkta! Det är annars jättevanligt med extensions har jag märkt och det kan verkligen se skabbigt ut, vet inte riktigt vad det är.. Finns ju de som bär upp löshår snyggt också. Det kan vara väldigt snyggt faktiskt om det inte ser för "gjort" ut. På mig skulle det inte vara snyggt då jag har så tjockt hår som det är så jag skulle se ut som ett afro i huvudet.

Hade jag varit en kamerajunkie så hade jag väl tagit en bild på mitt naturligt tjocka (men fuskplatinablonda) hår och lagt upp men jag har kommit fram till att även om jag skulle ha en bra kamera så skulle jag aldrig ha tålamodet att hålla på och fota mig själv eller min mat eller vad det nu är varje dag. Dessutom känns det rätt ointressant att visa upp vad man äter eller hur ens hår ser ut, eller?

Jag har i alla fall äntligen bestämt mig för att köpa en bil, förmodligen när jag är uppe i Sthlm i påsk. Då får pappa följa med och kolla ut en åt mig :) En liten bil ska det vara, som inte drar mycket och som är billig på alla sätt. Jag har verkligen inget behov av en stor bil så länge jag inte har en häst jag måste dra i släp, och nån häst blir det inte än på ett tag (tyvärr) ändå. Så det blir en liten, billig och bränslesnål bil. Bra för miljön och min plånbok :) Tips mottages tacksamt!

Nu är det dags att packa och sen bege sig till skolan en stund innan jag far ner. Tjoflöjt!

Fick en kommentar (tro't eller ej!) till ett inlägg här nere. Författaren till kommentaren var snäll nog att upplysa om att "Kissie" också använder silverschampo. Min första tanke var "Vem är Kissie?  Hur kan man döpa sin unge till Kissie? Heter brorsan Bajsie?" Sen kom jag på att detta är internet och inte telefonkatalogen, vilket innebär att människor kan kalla sig lite vad de vill. Så jag googlade fram denna "Kissie" och läste lite i hennes blogg. Jag läste även andra unga tjejers bloggar och det var inte så stor skillnad.

Det första som slog mig är hur fruktansvärt integritetslösa unga tjejer är. De har inga som helst betänkligheter inför att vräka ur sig hela sina liv till allmän beskådan. Okej, jag är inte integritetens drottning heller alla gånger men det ska mycket till innan jag kommer på tanken att lägga ut bilder på mina bröst eller skriva osmakliga saker om folk i min direkta eller indirekta närhet som inte alltid faller mig i smaken. Det är elakheter och självgodhet omvartannat, men den dåliga självkänslan lyser såklart igenom. Det är den som är upphov till både elakheterna och integritetslösheten, en person gammal som ung med bra självkänsla har inget behov av att trycka ner andra eller fläka ut sig själv så att alla kan se. Och är det nånting som är en bristvara hos unga tjejer så är det självkänsla. En vacker dag när alla människor mår bra och har bra självkänsla så kanske Kissie kan få vara en slags symbol över den trasiga tonårstjejen som fläker ut sig själv, dissar alla som inte passar in i hennes världsbild och som fyller sin tomhet med konsumtion. Ett monument över ett samtidsfenomen, för gudarna ska veta att hon inte är ensam.

Det andra som slog mig var den extrema konsumtionshetsen. Vill ha det, ska ha det, ska köpa det. Pengar är leksaker, konsumtion är den nya religionen. Och den slukar unga människor sju resor värre än någon aldrig så galen monoteistisk sekt.

Hon är inte ensam, men hon är unik i det att hon så ohämmat får föra ut sin världsbild, och att hon ens tillåts göra det utan att vuxenvärlden reagerar är ett allvarligt problem. Var är hennes föräldrar, skolan? Ett ännu allvarligare problem är att den sfär av akademiskt utbildade samhällsinformatörer, som ska upplysa oss simpla dödliga om läget i vårt land och vår värld, mest ägnar sig åt att skriva om dokusåpakändisar eller knarkskandaler. Det är ett allvarligt systemfel, en djup spricka i själva det fundament som vårt samhälle vilar på, att denna typen av ideal, dvs du ska vara rik, elak, vacker, integritetslös och gärna ta droger, får spridas så ohämmat bland massorna. Vet alla dessa unga människor som suger i sig dessa ideal som svampar, vet de om att de genom sina konsumtionsmönster och sin aningslöshet, faktiskt bidrar till att vår jord sakteliga förstörs? Vet Kissie om att hennes ständiga konsumerande bidrar till att tredje världen utarmas, att människor får arbeta under vidriga förhållanden, att utsläppen ökar? Bryr hon sig ens?

Suck. Vill man ens sätta barn till den här världen? Ibland känner jag för att ge upp. Planeten är snart utom räddning och människor fortsätter vara puckon.

..sen är det sommar. Då är jag äntligen klar med skolan. Då ska jag jobba och tjäna pengar. Då ska jag gå med bara ben, kjol och linne. Då kan man cykla överallt och gatorna är framkomliga för där ligger ingen snö. Då har jag ett riktigt hem. Då ska jag sitta och sippa på en kall öl på en uteservering i hamnen. Då ska jag åka och bada med ungarna och ta med S till sommarstugan. Då ska jag åka upp till Sthlm och äta sushi med Martin vid Mariatorget. Då ska jag sitta i gräset i Vinterviken med de jag tycker om. Då ska jag gå på stan med Eva. Då ska jag hänga på uteserveringarna på Mosebacke. Då ska jag lyssna på reggae och släppa ut håret. Gah, vad jag längtar.

Det blir inga recept på ett tag för jag ligger i inför beach 2010 så jag äter ingenting för tillfället. ;)

Så dags! Jaja, det är ändå nästan ingen som läser. En blogg är ju som en dagbok och det är väl ingen som läser andras dagböcker heller?

Idag ringde mamma och berättade att vår gamla häst ska få somna in. Hon har tydligen blivit dålig de senaste två veckorna. Hon är nästan 30 så det finns ju ingenting att göra. Men det är sorgligt. Vi har haft henne i många år och jag har många fina minnen med henne.

Sitter här med silverschampo i håret och tänker att om man är fattig, lite deppig och långt ifrån alla man håller kär så kan man i alla fall glädja sig åt att man kanske kan bli lite fin i håret. Jag är på plats i Skara igen efter flera veckor på först jullov och sen exjobb, och det känns sådär. Alltså jag gillar Skara, gillar mina klasskamrater och alla andra jag känner här.. Men jag gillar inte att resa, och jag hatar att inte ha nån fast punkt. När jag är klar här om fyra månader så ska jag flytta ner till Helsingborg, möblera om i S' lägenhet och inreda efter min smak, och slå rot. Jag har fått sommarjobbslöfte så till sommaren ska man väl bli kvar i alla fall. Sen får det bli Mc Donalds om det inte finns nåt annat, jag flyttar inte igen!

Tills dess får jag reda mig. Passa på att ha roligt de sista månaderna i Skara, försöka få ekonomin att gå ihop. Det gör den, det brukar den göra till slut. Men jag är så dödligt trött på att vara studentfattig.

Nu ska jag gå och skölja ur håret. Här är en bra låt i alla fall: