Tänk egentligen vilka hjältar det finns i världen. Såna som outtröttligt kämpar på fast allt är skit runt omkring dem. Dessvärre går det 100 idioter på varje eldsjäl. Det var tydligt på klimatmötet i Köpenhamn. Världens ledare skiter i människorna som bor på den här jorden, så var det en gång för alla konstaterat. De vill inte komma fram till något vettigt och deras lama förslag till åtgärder är en piss i havet jämfört med vad som skulle behöva göras. Jag blir matt bara jag tänker på det, eller egentligen när jag tänker på all skit i världen. Jag blir arg och ledsen för att sen bli matt och inse att det är mig övermäktigt. Jag orkar inte helt enkelt, jag kämpar för att ändra på mina egna vanor och det är jobbigt nog, jag kan inte ändra på alla andras vanor också. Och när jag står där i affären i kön bakom någon som lägger upp halvfabrikat efter halvfabrikat, tortyrköttbit efter tortyrköttbit, så vill jag bara ge upp.

Än värre blir det när jag har handlat åt S, han blir sur om jag köper ekologisk mjölk "för att de förpackningarna är mindre". Ja just det, vad spelar det för roll att djuren står på spaltgolv, är uppbundna 6 mån om året, kanske aldrig får se solljus, bara förpackningen är i rätt storlek. Och jag orkar inte ta en diskussion så jag köper den oekologiska mjölken och så mår jag jättedåligt när jag står där i kassan. Jag ondgör mig över personen före mig i kön som inte bryr sig ett smack om att han bidrar till djurplågeri, förgiftar sina barn och sin miljö, och så kollar jag ner i min egen korg och inser att jag inte är ett dugg bättre, för även om jag vill väl så viker jag mig för att slippa en konflikt. Vilket ju indirekt betyder att kornas lidande är mindre viktigt för mig än att slippa tjafsa med S. Jag är precis lika god kålsupare med andra ord.

Då är det skönt att det finns människor som tar tag i saker, som faktiskt lever som de lär och som står upp för och protesterar mot orättvisor, miljöproblem och all skit, människor som orkar ta sitt ansvar och dessutom tar mycket mer ansvar än alla andra. Man blir glad och varm när man läser om dessa människors engagemang, och sen blir man lika ledsen och nedtryckt igen när de som har makt att påverka hellre slänger dessa eldsjälar i fängelse än att lyssna på dem. http://www.greenpeace.org/sweden/nyheter/vilka-aer-de-verkliga-brottslin-3

Vad kan man egentligen göra? Förutom att fortsätta harva på i sina hjulspår och göra det bästa man kan av situationen. Jag pluggar, har inte mycket pengar, men lyckas ändå ge 50 kr till Greenpeace varje månad och köper mestadels ekologisk mat. Kan jag så kan alla, det är bara att göra. Man måste bara sätta futtigheter som "havregrädde smakar inte exakt likadant som mjölkgrädde" eller "den oekologiska mjölken har en större förpackning" åt sidan.