Så dags! Jaja, det är ändå nästan ingen som läser. En blogg är ju som en dagbok och det är väl ingen som läser andras dagböcker heller?

Idag ringde mamma och berättade att vår gamla häst ska få somna in. Hon har tydligen blivit dålig de senaste två veckorna. Hon är nästan 30 så det finns ju ingenting att göra. Men det är sorgligt. Vi har haft henne i många år och jag har många fina minnen med henne.

Sitter här med silverschampo i håret och tänker att om man är fattig, lite deppig och långt ifrån alla man håller kär så kan man i alla fall glädja sig åt att man kanske kan bli lite fin i håret. Jag är på plats i Skara igen efter flera veckor på först jullov och sen exjobb, och det känns sådär. Alltså jag gillar Skara, gillar mina klasskamrater och alla andra jag känner här.. Men jag gillar inte att resa, och jag hatar att inte ha nån fast punkt. När jag är klar här om fyra månader så ska jag flytta ner till Helsingborg, möblera om i S' lägenhet och inreda efter min smak, och slå rot. Jag har fått sommarjobbslöfte så till sommaren ska man väl bli kvar i alla fall. Sen får det bli Mc Donalds om det inte finns nåt annat, jag flyttar inte igen!

Tills dess får jag reda mig. Passa på att ha roligt de sista månaderna i Skara, försöka få ekonomin att gå ihop. Det gör den, det brukar den göra till slut. Men jag är så dödligt trött på att vara studentfattig.

Nu ska jag gå och skölja ur håret. Här är en bra låt i alla fall: