Varför ska allt vara så jävla komplicerat jämt? Människor och deras jävla hjärnspöken alltså. Inte för att jag inte har några själv, och det gör ju allt så mycket mer komplicerat. Själv är jag livrädd att inte vara omtyckt. Inte så att jag börjar tjura om nån jag inte känner eller gillar säger nåt taskigt. Men de människor jag tycker om och/eller litar på kan fälla något så litet som en dum kommentar så kan jag få ett litet hugg i hjärtat. Eller när folk inte hör av sig. Jag har ganska många kompisar, men inte så många vänner. De som står mig allra närmst är mer eller mindre bra på att höra av sig. Och när man själv hör av sig, och personen i fråga för femtielfte gången i rad lägger på efter nån minut för att de måste göra nåt viktigare, då hugger det lite till. Som tur är har jag några stycken härliga människor i mitt liv som må vara mer eller mindre duktiga på att höra av sig men som i alla fall blir glada när man själv gör det. Jag är sanningen att säga inte så duktig på det själv nämligen, och då blir man extra glad av ett sms eller en rad på facebook. Som mer tur är så är jag utrustat med kortsinthet och förmågan att låta saker rinna av mig som vatten på en gås, så fem minuter senare är det mesta glömt. Det som dock inte rinner av kan liknas vid ett haschrus - det går över efter en stund för att sedan helt oväntat komma tillbaka i en psykos några veckor senare. Inte för att jag har nån stor erfarenhet av haschrus. Men det är ju vad man har hört i alla fall.

Allra jobbigast är det när den man håller allra kärast är arg på en utan att man riktigt vet varför. När man försöker lirka och få reda på vad som står på, och bara får ilska tillbaka. Jag fattar inte varför folk måste vara så arga jämt. Varför man inte kan vara snäll och glad och försöka vara till lags. Jag är övertygad om att ifall alla försökte vara sin älskade till lags så skulle mycket färre förhållanden sluta i separation.

Mycket gnäll idag. Men jag är vanligtvis en glad prick. Det är inte alltid det lättaste, och något man får träna på. Men om man tränar tillräckligt hårt på att tänka positivt så går det per automatik efter ett tag. Så då kan jag förhoppningsvis låta dessa ledsna tankar även dem rinna av mig..

Trött och seg som sig bör en söndag, och jobb-ångesten börjar komma krypande. Fast det är orättvist att säga så med tanke på att det för det första är ett bra jobb jag har och för det andra så vet jag vad riktig ångest innebär och vanlig vardagsleda är inte ens i närheten av det. Idag har jag städat och sorterat kläder och om ett tag får jag hem nio flyttkartonger med saker som är mina men som jag inte sett på två år då de stått i en källare i Tyskland sen tiden jag bodde där. Det ska bli kul att återse mina prylar och bläddra i mina böcker igen. Just nu äger jag bara studentlitteratur och en och annan trivial deckare men i lådorna ligger klassiker som Tom Sawyer, Den långa flykten och andra guldkorn. En av mina favoritförfattare som iofs skriver just deckare (men fantastiskt bra sådana) är Dennis Lehane, vars deckarserie om privatdeckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro utspelar sig i de irländska delarna av Boston. Helt underbart. Han har även skrivit Shutter Island, eller Patient 67 som den heter på svenska, och den har kommit som film nu, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Den verkar skitbra, så den längtar jag efter. Kanske kan bli en juldags-bio, om den har kommit till Sverige då. Här är trailern http://www.youtube.com/watch?v=HYVrHkYoY80

Nu är det dags att fortsätta städa så att man äntligen kan lägga sig och slappa i soffan med gott samvete sen.

Skulle egentligen ha gått på promenad nu eftersom jag är uppe så tidigt.. men för det första så har jag glömt mitt headset till luren i skåpet på jobbet (jag går inte utan musik, det finns inte på denna jord) och för det andra är jag fortfarande (!) lite rosslig. Så det får bli en annan dag. Satt och myste med tända ljus och en kopp te i soffan med S innan han gick istället - en mycket bättre aktivitet när det är minus 40 grader och bäcksvart ute.

Veckans låt är Young - den enda låten av Hollywood Undead som har lite substans i texten :) (De andra är också megabra men har bisarra texter, och jag är ju en text-människa så..)

Om mindre än fyra veckor är det dags för mig att lämna vackra Skåne och flytta tillbaka till Västgötaslätten. Det känns lite splittrat faktiskt. I 7 månader ska jag bo i Skara med allt vad det innebär. På ett sätt längtar jag eftersom jag saknar mina roliga klasskamrater, jag saknar Mia och Castro, Adam och de andra MLParna, jag saknar gymmet, kårpuben, skolan, och ja, jag saknar Olins lite också. Men samtidigt kommer det bli så jävla trist att flytta från underbara Helsingborg, från djursjukhuset, alla kompisarna här och inte minst S... det kommer bli skitjobbigt. 7 månader... sen ska jag flytta tillbaka till Helsingborg för gott tror jag.

Måndagen till ända, en ny vecka igångsparkad. Äntligen. Håller i detta nu på att laga mat, köttfärsbiffar med tzatsiki och ris. Vi beställde för några veckor sedan en "nötlåda" från Mossagården, innehållandes 15 kilo ekologiskt hängmörat kalvkött. Fantastiskt gott, och för mig som nästintill bara äter ekologiskt kött så är det helt perfekt. Jag gillar ju kött, men har av djurrätts- och miljöskäl länge funderat på att bli vegetarian. Men sedan några år köper jag nästan enbart ekologiska animalieprodukter istället för att utesluta dem helt, vilket på flera sätt är bättre eftersom det stimulerar marknaden för ekologiska animalieprodukter. Det är dock mest av en kompromiss eftersom alla andra i min omgivning äter och har ätit kött (familj, pojkvänner osv). När jag bott helt själv har jag dock levt nästintill helt vegetariskt.

Jag kommer skriva en hel del om min ekologiska livsstil i den här bloggen. Jag tycker att det är viktigt att förmedla, och jag tycker att det är en skyldighet vi har som människor och "delägare" av denna jord, att ta hans om den efter bästa förmåga. Jag som studerar har ofta ont om pengar men har ändå valt att prioritera en ekologisk livsstil framför annat. Jag tycker helt enkelt att det är var och ens plikt att göra det man kan för en ekologiskt hållbar livsföring, och jag får alltid en smula ångest när jag är "tvungen" att köpa något o-ekologiskt.. 

Så, köttfärsbiffar och ris alltså. De står i ugnen nu. Jag är skithungrig.

Kram och hej för denna gången! 

Åh vad gott jag sovit, de där tabletterna är underbara. Tur att man bara ska ta dem i sju dagar annars skulle man ju bli beroende... Inte bra alls. Nu är klockan kvart över elva och jag har precis gått upp, som sig bör på en lördag. Idag ska vi städa och göra fint så att vi imorgon kan slappa och göra vad vi vill, vilket förmodligen blir att sova eftersom vi ska kolla på matchen ikväll. En landskamp mellan Sverige - Danmark kallas i Skåne för derby och det verkar som att skåningarnas lojalitet är kluven. Men jag lär bli ganska ensam om att vråla när Sverige gör mål ikväll nere på puben.

http://veckansmp3.whoa.nu/spakur-en_for_alla-whoa.nu.mp3?AWSAccessKeyId=18K8K88V9TJ1RTCMJJ02&Expires=1255182379&Signature=SdEPCE3YEiO1ewxYV%2Fy1qYim1D0%3D

Tänkte jag skulle publicera veckans låt. Den här låten gillade jag inte i början men har börjat gilla den mer och mer när jag lyssnat. Texten är grym och träffande. Tyvärr finns den inte på youtube så jag postar en länk till en quicktime-fil :) Här är lite utdrag ur texten:

"Men fortsätt tugga israelisk apelsinchoklad
Snart kommer du ändå strypas med din palestinasjal
Allt ni har är påklistrad fuckad skitmoral
Jag vet att när trenden är över så packar ni och drar
Vissa personer som reppar Gazaremsan
stod förra året och skrek ”ni är i Sverige, tala svenska”
såklart är det lugnt, alla gör missar
men ställ dig upp och skäms för det som en riktig svensk gör det"

"Vad skrattar du åt då, klädsnobb?
Är det för det enda kroppsarbete du gjort är ett näsjobb?
Ändå har du gott om stålar
och har råd med både rom och cola – och du snortar båda
Du raglar ut och ropar ”rastaman” efter mig, nämen oj
”Ja, vad är det sailerboy”
Vad, ska jag vinka glatt?
Nä, jag ropar ”visst, pappa betalar, men inte skatt”
Du gick på internat och gjorde en sparsam insats, minst sagt
Det fanns inga kamrater i din klass
Så länge din pappas värdecheckar räcker är du en rikemansparadox
då du både är tät och läcker"

"För snart har vi polio, pest eller kolera
Philip, Madeleine eller kronprinsessan Victoria
Det är fan så jag inte vill tro det
Gamlingar ligger och ruttnar och Bernadotte sätter sprätt på nittio miljoner
I vårt underbara land är en man undantagen lagen
bara för att han är han"

"Vänta, backa lite. Jag minns inte att jag bett dig
berätta om hur du gör världen bättre och vackrare
Jag hör att du känner dig ren i själen,
men tyvärr glömmer du skadan som systemet du är en del av gör i tredje världen
Där bor dom som skapar mervärdet i dina, till synes, rena kläder"

"En för världsfred, en för jämlikhet, en för närhet och en för ensamhet
Alla jämlika, bara rättvisa, alla för en och alla för enskilda, givmilda
En per världsdel, en för säkerhet, en för välgörenhet och en för ärlighet
Bara framåt vi går och vi kan, ja, det lovar jag. En för alla och alla för en - utopia"

Som sagt. Grym låt helt enkelt.

Äntligen hemma efter ytterligare en kvälls "äventyr", dvs middag och småprat hos S' pappa. Trevligt var det, men blåste kallt på vägen hem. S tycker jag är skittöntig som bloggar, men det ger jag blanka fan i. Det är roligt! Jag är numera även stolt och glad ägare av stark hostmedicin, så i natt kommer jag få sova gott. Det ska bli skönt. Har fått dille på chaité så det blir det nu också... en bra avslutning på en bra dag. Godnatt!

Jag har precis varit förkyld, och är fortfarande rosslig med allt vad det innebär. En av sakerna det innebär är en förjävla hosta. Den kommer i attacker under dagen, och gör att jag måste lämna rummet om folk sitter och pratar, eller att jag måste släppa katten eller hunden eller marsvinet eller vad det nu är jag har för händer och bara ställa mig dubbelvikt i krampaktig halvpanik. Men framförallt kommer den på natten, och då företrädelsevis när jag ska sova. De senaste nätterna har jag för det första gått och lagt mig sent (eller sent, men ja, halv elva, vilket är en och en halv timme senare än vad jag borde) eftersom vi kommit hem sent från olika äventyr, och den har jag legat och hostat en timme innan jag kunnat sova. Och som inte det vore nog så, nog kommer den även vid tretiden när den tycker att den fått för lite uppmärksamhet, och väcker mig brutalt ur min ljuva dvala. Och sen kan jag inte sova. Idag var jag smart nog att gå upp och göra nåt vettigt ( =dricka chaité, äta en macka med alldeles för mycket ost och blogga) av tiden istället. Men fan alltså att man ska behöva dras med detta.

Dessutom har jag små sår som svider över hela armarna då det förekommer en del slagsmål med diverse kloförsedda djur på mitt jobb. Eller slagsmål och slagsmål, de klöser och river och biter mig, jag viskar lugnande och kärleksfulla ord i deras öron. Kärleken är enkelriktad, så också våldet.

Kärleken till han som ligger där inne och snarkar är inte enkelriktad, men den är en liten aning frånvarande när hans 3 (tre) klockor ringer klockan 4.30 och snoozar i trekvart tills han behagar att gå upp. Tur i oturen att jag vaknade nu, då slipper jag i alla fall vakna av dem.. :)

Idag ska jag ringa en doktor. Hon eller han får skriva ut starka beroendeframkallande narkotikaklassade tabletter till mig mot min hosta, för det är tamigfan det enda som hjälper. Nackdelen är att man känner sig som en knarkare. Fördelen är att man sover som ett litet barn hela natten och blir av med hostan. Man kan säga att fördelarna överväger. Nu ska jag göra mig lite mer chaité, och betala lite räkningar. Snart går S upp, då får jag lite sällskap i oktobergryningen. Godnatt!